”Inte är det dåligt jobb”
Aki Penttilä gjorde en hel arbetskarriär på Posten innan han hoppade bakom lastbilsratten och började köra runt om i Norden. Från vägen sköter han även förtroendemannauppgifter.
När kombilastbilsföraren Aki Penttilä i misstag på arbetsresan köpte läppfett från en svensk butik för sina spruckna läppar, gick han runt med läppglans i en vecka. Det var först praktikantens oro, som åkte samma bil, och glittret som lämnade kvar på servetten under lunchrasten, som avslöjade sanningen.
Inte ens detta minne hade fötts om Penttilä, som i höstas fyllde 54 år, hade bestämt sig för att stanna hos Posten. När han fyllde 40 gjorde Penttilä beslutet att ta avsked och börja vuxenutbildning för att bli yrkesförare.
– Jag hade bekanta som hade kört utlandstrafik, och jag hade hört att jobbet är trevligt om man kommer in på ett bra nordiskt transportföretag.
Penttilä kom slutligen att göra praktik och därmed arbeta för Transport Savikko i Kempele.
– Jag är väldigt nöjd med att jobba i ett familjeföretag. Här är ägarna dagligen i kontakt med förarna, säger Penttilä.
– Nog är det här också svårt ibland. Efter att man vaknat blir dagen lätt 10–12 timmar. Visst hade man hos Posten långa semestrar, men nuförtiden håller jag ännu mera ledigt årligen och orket är mycket bättre, funderar Penttilä.
På vägen
Penttilä har under dessa år sett de nordiska länderna i stort sett genomgående. Han kör främst till Sverige och Norge, men också till Danmark.
– Visst var det i början fint när man körde genom nya platser. Norge är otroligt vackert land på sommaren. På vintern är det sedan igen ganska motbjudande, skrattar Penttilä.
Till exempel fiskanläggningarna kan vara nära havet i ändan av en väg som bara en lastbil kan köra åt gången. På några timmar kan förhållandena förändras avsevärt. Det är inte ovanligt att det kan komma 30 centimeter snö från himlen.
På vägen kan man tillbringa en vecka eller två. Även om ratten inte vrids hela tiden, sitter föraren fast på sitt kontor 24 timmar om dygnet.
– Visst är det ett utmanande jobb om man har små barn. Mitt eget familjeliv var i 45 års åldern redan i ett sådant mönster att det inte orsakade problem. Familjerelationerna kan skötas med till exempel videosamtal. Detta jobb kräver ett lite annorlunda förhållningssätt, men inte är det dåligt jobb. När du föds söt, men inte rik, måste man bara jobba.
Förarnas tjänster är ganska bra i de andra nordiska länderna. I Sverige finns duschar på bensinstationer och Norge har börjat bygga stora lastbilsparker med gratis toaletter och duschar. Det finns även toalettparker i Sverige.
– I varje land finns det också platser där man kan ta en lite större bil med för shopping, säger Penttilä.
Lastbilskabinen är yrkesförarens kontor, kök och sovrum. Om pausen av någon anledning blir längre än 24 timmar, ändras login till hotell. Dessa är dock undantag.
De små skillnaderna
Trafiklagarna är ungefär samma överallt, men det kan ändå finnas överraskningar för de oerfarna. Till exempel i Sverige används blinken i rondeller både vid in- och utfart. En bil som kommer från rampen behövs inte undvikas.
– Det var lite överraskande i början. De slår blinken på och kommer trängande framför.
I Norge är man däremot väldigt noggranna med regler och böter. Överskridandet av körtiden med tre minuter gav Penttilä böter på tusen kronor.
Det handlar dock inte endast om lagstiftningen. Också trafikkulturen varierar:
– I Finland är inställningen till stora bilar ganska dålig. Med en last på 76 ton får man ibland hoppa på bromsen, när en personbil hamnar svänga framför lastbilen. En yrkesförare ger dock alltid plats. Vi ger vika ifall vi blockerar vägen. I Finland blir man kanske mest förbannad bakom ratten, säger Penttilä.
Eftersom vädret i Norge ibland är svårt, uppmärksammar folk stora bilarnas förare bättre än i Finland.
Å andra sidan körs det skickligt i svårt vinterväder I Finland. Till exempel söder från Stockholm kan trafiken stocka avsevärt i ett väder som i Finland betraktas som vanligt vinterkör.
Mannen åtnjuter också förtroende
Penttilä har i år lärt känna AKT:s kollektivavtal på allvar. Fast han ständigt reser utanför gränserna, började han i början av året som huvudförtroendeman.
– Nästan 80 procent av tiden sköter jag uppdragen från vägen och kontorsärendena när jag är i Kempele.
Enligt Penttilä underlättas förtroendemannens uppgifter av att organisationen i ett familjeföretag är låg och ledningen kan bestämma stora saker vid behov.
– Ur den synvinkeln är det här ganska lätt. På företaget förstår man ganska bra att allt fungerar bättre när arbetstagarna är nöjda, säger Penttilä.
På resan uppstår och händer
På vägarna i Europa och i Norden rör sig en mycket blandad grupp av yrkesförare. Till exempel är östeuropéernas körkunskaper eller utrustning inte alltid tillräckliga för nordiska förhållanden, säger Penttilä.
– De orsakar ganska många vägblockar, beklagar Penttilä.
Också bränsletjuvarna är ett problem för förarna, som till och med i vissa delar av Sverige fungerar organiserat. Därför finns det också många bevakade parkeringsplatser i landet, där bilen kan parkeras inom staket. Banditerna lockas ännu mera till lastbilstankarna på grund av de ökade bränslepriserna.
Samma priser bekymrar även arbetsgivarna. Kunderna kräver också i allt högre grad att deras last ska transporteras med förnybar diesel. Konsumenten betalar i slutändan allt. Även föraren kan påverka förbrukningen i viss mån. På enorma kilometrar blir små besparingar betydande.