Vad är ILO?

International Labour Organization (ILO) är en organisation under FN, vars uppgift är att skapa regler för arbetslivet runtom i världen. Dess syfte är att främja sysselsättningen, förbättra arbetsomständigheterna och upprätthålla dialog på arbetsmarknaden.

Organisationens slagord under de senaste åren har varit Decent Work, anständigt arbete. Enligt ILO:s principer har alla dess medlemsländer skyldighet att avskaffa tvångsarbete, barnarbete och diskriminering och att garantera föreningsfrihet.

Den har totalt 187 medlemsländer, med andra ord är nästan hela världen omfattad. Länder utanför ILO är t.ex. Nordkorea, Bhutan och många av de europeiska dvärgstaterna.

ILO är ett trepartsorgan, med andra ord deltar förutom staterna, även representanter för fackföreningar och arbetsgivarorganisationer i beslutsfattandet. Till exempel är finska fackliga centralorganisationerna, såsom FFC, med i verksamheten.

ILO:s högsta beslutande organ är internationella arbetskonferensen, som sammanträder varje sommar. Där beslutas konventionerna och rekommendationerna som är grunden för de internationella spelreglerna. Konventionerna och rekommendationerna är totalt fyrahundra.

Vilken är betydelsen för en finländare?

En konvention som ILO beslutit träder i kraft så att medlemsländerna ratificerar det, med andra ord att medlemsländerna förbinder sig till det och anpassar sin egen lagstiftning till att motsvara konventionen. Detta är inte automatiskt, utan ett medlemsland kan också lämna konventionen oratificerad.

Många arbetslivsfrågor som behandlas av ILO är redan i skick i Finland och de nya konventionerna ställer ofta inga krav att ändra finsk lag. Konventionerna har dock stor betydelse som säkrare av en miniminivå.

Eftersom Finland förbundit sig till konventionerna, kan man inte i framtiden försämra arbetstagarnas rättigheter obegränsat. Oavsett vilken typ av regering som sitter vid makten, kan den till exempel inte besluta om att avskaffa strejkrätten.

– Fast konventionen inte skulle föranleda till förbättring av lagstiftningen, ställer den hinder för att försvaga den. Det är viktigt när man tänker på till exempel föreningsfriheten eller förhandlingsrätten, säger Pekka Ristelä, FFC:s chef för internationella ärenden.

Exempel: Konventionen om trakasserier

Den senaste ILO-konventionen antogs i juni 2019. Den behandlar våld och trakasserier i arbetslivet.

Förhandlingarna kring konventionen och den kompletterande rekommendationen var långa och svåra. Arbetsgivarsidan ville inte alls ha en bindande konvention mot trakasserier, utan skulle ha nöjt sig med en rekommendation. Med stöd från arbetstagarsidan och majoriteten av regeringarna, och efter många kompromisser, nåddes överenskommelsen slutligen.

Konventionen förklarar alla rätten att arbeta utan våld och trakasserier. Den erkänner också att våld i hemmet kan försvåra deltagandet i arbetslivet.

Enligt FFC:s bedömning kräver konventionen inte ändring i finsk lagstiftning. Konventionen är dock ett stort framsteg internationellt och understryker vikten av frågan även hos oss.