Klockan 02.20 ringer klockan hemma i Vittis hos Tero Hyvönen. Den 47-årige kombiföraren är van vid att vakna tidigt.

– Många förvånar sig över att jag åker iväg så tidigt, men på sommaren är det faktiskt riktigt trevligt. Inte brukar det harma att starta till jobbet på morgonen, säger Hyvönen.

– Jag är också snabb att köra iväg, inte hinner man slöa.

Och det håller streck:

Klockan 02.30 kliver han redan bakom lastbilsratten. Föraren byts i en sväng, då föraren som kör från Åbo till Vittis avslutar sin arbetsdag.

Sampukiito beläget i Vittis har totalt tio bilar och 14 förare. Hyvönen började på företaget år 2008 och har nu fungerat som förtroendeman i fyra år. Som förare har han dock jobbat sedan år 1995.

– Under första åren körde jag i Norden och nu och då i andra delar av Europa, och därefter tillsamman med min bror flygfrakt mellan Åbo och Vasa, minns Hyvönen.

Klockan 04.00 anländer Hyvönen till terminalen i Lembois, där han lämnar styckegods som kommit från Åbo trakten och däremot lastar på det som är på väg till Sastamala. I terminalen planerar han på datorn också dagens distributionsrutt.

– När man placerar lasset och planerar utdelningsordningen, behöver man veta till exempel var det finns en truckplats och vad som är en bakändsplats. Dagarna är olika berörande utdelningsordningen, och visserligen varierar också lastmängden, säger Hyvönen.

Hyvönen är förare i tredje generationen. Redan hans farfar var bilförare, och hans pappa arbetade för morfar en gång i tiden. Familjen var från Rautalammi, men pappa stannade i tiderna i Vittis för att fråga jobb hos Vaano, och snart blev det flytt till Satakunta.

– Far körde länge utomlands, och som liten fick jag följa med honom på resorna. När mina föräldrar skildes bodde vi alla hos min pappa, så vi har delvis vuxit upp i bilen. Också på sommaren var det endast arbetsresor istället för semesterresor.

Inga trauman uppstod av den tiden – tvärtom: Han blev inte och ligga på lagrarna, utan sökte sig efter skolan till Kumo för att studera till förare.

– Jag hade en erbjuden arbetsplats redan när jag avslutade skolan, och när skolan slutade på lördagen, åkte jag direkt till Sverige med kvällsfärjan.

Klockan 7.30 är lasten färdig i Lembois, och Hyvönen åker iväg mot Sastamala, där lasten fördelas på andra bilar.

– På detta område är det tre Schenkers bilar som kör, varav endast denna är kombilastbil, säger Hyvö­nen.

Under två veckors pass kör han denna stora kombination totalt fyra dagar och två dagar leverans i Vittis. Dessutom innehåller passet ett nattskift. Rotationen är dock regelbunden.

– Man vet redan för nästa år vad man kör och när. Det är så vanligt.

Klockan 8.30 är Hyvönen redan vid det första avlastningsstället i Sastamala. Hyvönens utdelningsområde är den tidigare Äetsä kommun, som nuförtiden är en del av Sastamala, samt delar av Vammala, som är Sastamalas tätortsområde. Idag är det 17 utdelningsställen på listan – större och mindre.

– Några platser är tidsbundna, och de sköts redan på morgonen. Ganska många av platserna besöks dagligen.

– Och nog kör jag hellre genom de här små byarna än i Helsingfors centrum, fortsätter Hyvönen.

Klockan 11.15 efter lunchen tar Hyvönen ett last till ett lokalt gummiindustri. Det finns mycket industri i Sastamalaregionen, och till exempel Äetsä var tidigare en av de mest industrialiserade kommunerna i Finland. Samtidigt tas med varor för utsändning.

– Det är ofta större ställen på morgonen, och det kan fara en halv vagn med last till en plats.

Ibland åker lastbilen på ganska trånga ränder. Hyvönen levererar små paket till kunderna, som kan verka lite komiskt med en så stor bil.

– Sådana här småpaketsdagar är ganska sällsynta, men när vi ändå kör här, så är det ingen idé att åka skilt med en paketbil för dessa.

Klockan 13.30 börjar leveranserna i Äetsä-området vara färdiga och det är dags för kaffepaus. Samtidigt väntar Hyvönen på om det skulle komma upp mer att avhämta från området.

– Detta är en lugn dag. Vanligtvis far det ganska mycket varor utomlands på torsdagarna, säger Hyvönen.

Efter åren är själva körningen det som fascinerar Hyvönen i jobbet. När jag var yngre tyngde även äventyrslusten i yrkesvalet, men ännu idag behöver landskapet bytas tillräckligt.

– Jag skulle nog inte kunna jobba till exempel på en fabrik. Här löper dagarna så att man inte ens märker det.

Klockan 16.00, cirka 14 timmar efter väckningen, avslutar Hyvönens arbetsdag. Den regelbundna arbetstiden gläder Hyvönen i detta livsskede.

– Detta jobb känns som hem. När jag började jobba var jag alltid en vecka på resa och det fungerade inte riktigt när man hade små barn hemma. Nu har barnen nog flyttat ut på sina vägar, men jag värdesätter ändå fortfarande regelbundenhet och det faktum att arbetet börjar och slutar en viss tidpunkt och att veckosluten är lediga. När dagen är slut vill jag dra handbromsen på och fara hem.

Hyvönen lyfter fortfarande hatten för utlandsförarna. Han fortsätter traditionen som han och hans bror började med på deras fars 60-årsdag, nämligen att bjuda in tidigare och nuvarande utlandsförare till utlandsförarevenemang.

– Senast var det hundra deltagare. Den äldsta var visserligen 91 åring och den yngsta i tjugoårsåldern. Flesta av dem är dock mellan 75 och 85 år gamla, och det är en viktig händelse för dem, för även om de brukade se bekanta på vägen, var det aldrig samtidigt så många på plats. På detta sätt för vi också vidare vårt pappas arv, säger Hyvönen.