Vid sextiden på kvällen finns det fortfarande plats i lastbilsraden.

– Senare på kvällen kunde det ha varit omöjligt. Jag räknade också med att det är fredag. Då är det alltid mindre trängsel, vet en erfaren förare.

Jyrki Heikkinen från Sotkamo, har varit anställd i 18 år av Peura Trans, verksam i Kuhmo. Under ett vanligt köruppdrag tillbringar han en till två nätter i bilen. Att man kan ta en dusch eller till och med basta på kvällen, är lyx. Fast nog trivs Heikkinen också på parkeringsplatserna.

– HCT-kombin är dryga 32 meter lång. Det orsakar sina egna tillägg. På kvällen måste man säkra att platsen är sådan, att man på morgonen kan komma iväg. Till exempel på en så stor parkeringsplats måste man se sig en plats där ingen är precis intill. Då det inte är möjligt, är ett lugnt parkeringsområde någonstans längs vägen ett bättre alternativ. Vad gäller duschandet, så nog har det råkat sig att man tagit dopp i sjön på sommaren, ler Heikkinen.

I bastun mötte man en språkmur

När Heikkinen anlände till Tupos, letade han efter en bra plats, gick runt bilen och spände åt bultarna på de ombytta däcken. Det brukar han göra alltid då han kommer till ett ställe för att sova.

– Sedan gick jag till bastun. Man rymdes bra trots att det fanns folk. Jag talade inte så mycket med andra förare denna gång. Det fanns en språkmur, skrattar Heikkinen.

Vanligtvis pratar man med sina kollegor. Många förare blir bekanta vid rastplatserna. Det är också många som man träffar en gång och storyn löper, men sedan råkar man aldrig på dem igen. Finland är trots allt ett stort land för en förare.

Efter bastubesöket värmde Heikkinen upp makaronilådan som han själv gjort, i bilens mikrovågsugn.

– När jag far iväg har jag ett litet kylskåp fylld med mat. Det finns husmanskost, snacks, mellanmål och drycker. Jag kan inte räkna med det bensinstationer erbjuder på, eftersom möjligheterna att stanna är osäkra. Jag föredrar att ta min egen mat.

Ingen glass i Viitasaari

Ett exempel på svårigheterna i att stanna en lång kombination hände just idag. Heikkinen hade tänkt köpa glass från Viitasaari och samtidigt ta en kort paus.

– Jag körde till bensinstationen, men det fanns ingen plats på gården där jag kunde ha parkerat. Semestrarna har börjat och det är mycket folk på sommarfredagarna. Jag skulle ha blockerat hela gården. Jag körde om parkeringen och fortsatte min väg. Jag hade bättre tur i Pyhäsalmi och fick en kinuskistrut.

Till Tupos ABC:s morgonmål ämnar Heikkinen ändå.

– Morgonmålet börjar halv sju. Det siktar jag på.

Denna gång har Heikkinen lätt last. Lastade finns 40 bajamajas, som är på väg till Suviseurat i Pudasjärvi. Ett typisk last är ”allt mellan himmel o hjord”, enligt föraren.

– Sågat virke för det mesta. På våren körde jag mylla i mängder.

Detektivromanerna underhåller föraren

Heikkinen bestämmer långt själv, var och när han tar en paus och stannar över natten.

– Vi jobbar enligt kör- o vilotiderna. Idag hade man kanske med näppe kommit ända till Pudasjärvi, men jag bestämde att ta paus här, var jag har möjlighet till bastu. Om Tupos inte hade haft utrymme, skulle jag ha kollat ​​igenom ett par andra bensinstationer i Uleåborg, som jag vet att man kan passa in en lång kombibil, bara det finns ledig plats.

Detta arbetsuppdrag började igår och slutar imorgon. Bajamajorna kom på från Vanda och imorgon ska jag köra bilen hem till kvällen till Sotkamo som tom.

Erfaren förare trivs med sitt jobb.

– Numera går tiden mest åt med att lyssna på ljudböcker. Just nu lyssnar jag på deckare av Seppo Jokinen och Reijo Mäki. De är lätta att lyssna på. Tidigare övade jag karaokelåtar under tiden jag körde bil. Det blir också många telefonsamtal med kollegor och andra.

Volvons kabin har allt man behöver för ett par dagar på vägen. Kaffet kokas med egen kokare.

– Jag har försökt minska kaffedrickandet.

Väckningen är 6.30, så klockan 22 är det dags att stänga gardinerna på lastbilshytten och döda myggorna som tagit sig in.

På grund av det senare, kan fönstren inte under några omständigheter lämnas öppna.