Långa körtider och förarbrist skapar utbrändhet och sjukskrivningar. Som en följd av detta sköts arbetet med ännu färre bemanningar och tröttare förare. Det följande kollektivavtalets viktigaste innehåll är att rimliggöra arbetsmängden och förbättra pauser.

–Det vore trevligt om man på fritiden skulle orka göra något annat än besöka hemmet för att sova, resonerar Janne Korpi, bussförare och förtroendeman från Kouvola. Hans fackavdelning, Kotkan Autoalantyöntekijät rf 001 var evenemangets arrangör.

Korpi medger att arbetet tär på humöret och att han utan bra kollegor knappast hade trivats på jobbet såpass länge. Förutom arbetsdagen har han ytterligare 1 timmes arbetsresa åt bägge riktning. Att köra trött fruktar även honom själv.
–Jag skulle vilja ändra arbetspassen till regelbundna, till exempel så att en vecka skulle vara morgonskift och veckan därpå kvällsskift och inte hur som helst. Och att körpassens längd skulle regleras.

Starkare signal med anmälningar

I evenemanget berättade regionförvaltningsverkets inspektör Marko Kujala om arbetarskyddsinspektörens uppgifter och svarade på publikens frågor. Kujala påminde åhörarna om att man förutom de fysiska arbetsmiljöbristerna även kan göra anmälan om arbetsuthålligheten och arbetsbelastningen. Det lönar sig att anmäla, för ju fler anmälningar kring samma ämne kommer in, desto starkare blir signalen att något är på tok.

Det finns många invandrare bland förarna. En av dem är Nobinas arbetarskyddsombud Enis Hosic (avd. 048). Hosic har på känslan att mer än hälften av förarna är utlänningar.

I huvudstadsregionens trafik körs dygnet runt. Hosic berättar att arbetsskiftet kan ske när som helst på dygnet, vilket blandar rytmen. Under två veckor är det 80 timmar arbete och fyra dagar ledigt. De kan till exempel fördelas så att det den första veckan är 50 timmar och den andra 30 timmar. Han tycker att det vore bättre om dagarna var lika långa och om nästa kollektivavtal innehöll längre viloperioder.

– Jag har ännu inte stött på en annan bransch där man jobbar fem och en halv timme i sträck utan någon paus. Många tror att jobbet är enkelt – att vi sitter bakom ratten med en slips runt halsen.

– Folk orkar helt enkelt inte. Det enda sättet att få lediga dagar är att gå via en läkare, beskriver Hosic den hopplösa situationen.

Redan efterfallande lediga dagar skulle hjälpa

Länsi-Linjats huvudförtroendeman Taina Keronen kör lokaltrafiken i Joensuu. Hon gick bussförarutbildningen för två år sedan och har fungerat i förtroendeuppdrag i ett år. Keronen trivs med arbetet, men de långa dagarna får henne att kritisera.

– I slutändan är uppmärksamhetsförmågan inte mera som skarpast och det blir fel. Jag har även själv haft närapå-situationer, beskriver Keronen.

Förutom arbetstiden lyfter Enis Hosic upp lediga dagarna som problem. Förarna har två lediga dagar i veckan, men de är inte alltid efterfallande. Lediga dagar som skulle följa varandra skulle avsevärt underlätta att man verkligt skulle återhämta sig från jobbet. Bristen på förare syns i att betalda utjämningsledigheter inte tas ut. När man talar om branschens problem upprepas ordet trötthet i Hosics tal. Alla är det, och mycket.

Hosic säger att bristen på förare har nått den punkten, där arbetsgivaren inte har råd att förlora endaste en förare.

– Tidigare fick man varning eller skriftlig anmärkning även av små saker, men numera ges de inte lika lätt.

”Ögonblicket för att driva förändring är nu”

AKT:s ordföranden Ismo Kokko, som talade på bussbranschdagarna, ser orsaken till situationen: städerna konkurrensutsätter trafikbolagen, som sedan måste söka besparingar. Det är svårt att spara på bussflottan, eftersom alla mer eller mindre har samma utgifter. I slutändan återstår besparingarna i anställdas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Dåliga arbetsförhållanden uppmuntrar inte människor att söka sig till branschen och det leder till ständig brist på arbetskraft.

Kokko tror att det nu är rätta ögonblicket att driva förändring. Den allmänna sysselsättningen i landet är bra och det råder en tydlig brist på arbetskraft på branschen. Förutom förkortandet av arbetsrelaterad tid ämnar AKT att driva en tydlig förbättring av viloperioderna. Detta innefattar också krav på anständiga pausrum. Dessutom driver facket på lönehöjning, eftersom inflationen ätit upp köpkraften. Det finns uppmuntrande exempel i Europa där anställdas köpkraft har kunnat förbättras. När samma görs i Finland äventyras den nationella konkurrenskraften inte.

– Jag tror inte att marknaden kommer att fixa förarnas arbetsvillkor, utan att man måste driva förändringen själv, säger Kokko.