”Under de senaste åren har självbetjäning i hamnarna blivit allt vanligare. Folk bokar sina resor och checkar in sig via smarttelefonernas appar. Kunderna behöver inte så mycket personalen mera, och arbetarna har fått nya uppgifter.

Förutom att jag säljer resor, hör det till mitt jobb att checka in människor, bilar och lastbilar. Under de lugnare stunderna när det inte finns några kunder vid disken, hanterar jag t.ex. återbetalningsansökningar på datorn. Om min skrivna finska vore bättre, skulle jag även göra kundrådgivning på chatten.

Ofta vet man arbetsskiftets innehåll i förväg, men vid undantagssituationer gör jag vad som bestäms. För närvarande finns det runt 30 personer som gör detta jobb, varav två av oss är ester.”

”Jag har varit på Viking Line i Finland i 18 år och tre år i Estland. Före det jobbade jag i receptionen på Viru hotellet i Tallinn.

Jag och min man köpte en lägenhet i Tallinn, men lönen räckte inte ens ordentligt till för att inreda den, trots att vi jobbade så mycket att vi inte ens hann se varandra. Vi ville flytta, och vi åkte även till London för arbetsintervjuer. Min mans mor bodde redan då i Finland, så vi bestämde oss för att flytta hit.

Det bästa i jobbet är människorna, både kunderna och kollegorna. Jag gillar att träffa människor ansiktsvis eftersom de alla är olika och man blir förundrande. Folk är i allmänhet på glatt humör när de åker på kryssning.”

”Jag tror att jag är bra på mitt jobb när jag gillar det. Jobbet är inte meningen med livet, men det ger mig energi. Jag vet att jag är viktig och jag vet att arbetet jag gör är uppskattat. Det syns i folks uttryck när de lämnar disken tacksamma.

”Jag tror att även arbetsgivaren uppskattar mitt arbete. Ingen kommer med blommor, men Viking Line har varit en bra arbetsgivare på många sätt.

Jag minns hur det under coronan inte fanns arbete på ett par månader. Barnen hade skola och maken var på jobb, men jag hade inget. Jag lagade mat och höll hemmet i ordning, men ändå kändes det tomt. Därför behöver jag jobb. Om jag inte skulle jobba, skulle jag göra något där jag får träffa andra människor, eftersom jag är en social varelse.

Om jag inte vore på Viking Line, vore jag troligen på resebranschen, kanske på ett hotell. Jag vore också en bra reseguide då jag gillar att åka runt i städer och titta på historien, kultur och sevärdheter. Eller så kunde jag spela cello i en orkester. Cellon producerar ett bra, lågt ljud.”

”Som hobby sjunger jag i Helsingfors estniska damkör i Södervik. Jag är alt. En gång i veckan studerar jag italienska på vuxenhögskola, dessutom friluftar och cyklar jag.

Ibland är det svårt att ha hobbyn vid sidan av jobbet. Arbetet är varannan vecka, arbetstiden är 8.00–20:30. Därför måste man alltid komma överens med kollegorna, hur man får onsdagskvällarna lediga för lektionerna i italienska och kören. De undrar hur jag orkar mixtra med arbetsskiften, men fritidsintressen ger mer energi än de för.”

”Jag har varit länge medlem i AKT och är med i fackavdelningens verksamhetskommitté. Om det blir problem med arbetsgivaren, är det viktigt att facket stöder och man inte blir helt ensam.

Många utlänningar förstår inte syftet med fackförbunden. Det finns fackförbund i Estland, men de har inte lika mycket makt som i Finland. I Estland vill människor inte betala för medlemskap, eftersom de inte tror på hjälp från facket. Det finns historiska orsaker till det, men som tur är situationen en annan i Finland.

I Estland vågar man inte säga om fel gjorts för en, för att de kan få sparken. Av samma orsak vågar många ester inte säga sin åsikt i Finland.

Vi besöker Estland regelbundet för att träffa släkten. Men vi tänker stanna i Finland eftersom vi redan är vana i landet och det finska tankesättet.”