Arbetslivsbarometerns material samlades in under förra årets höst. Enligt den hade 70 procent av löntagarna fackligt medlemskap år 2022. Cirka 18 procent tillhörde endast en arbetslöshetskassa. Ett år tidigare var motsvarande siffrorna 67 procent och 20 procent.

Särskilt i de yngre åldersgrupperna var det allt fler som tillhörde facket. Cirka 62 procent av 18–35 -åringarna tillhörde ett fackförbund när det året där innan var 56 procent.

”Akta övertolkning”

TEM:s ledande expert Maija Lyly-Yrjänäinen varnar för att övertolka.
– Av uppgifterna från ett år går det inte att dra några ytterligare slutsatser, även om riktningen är uppåt. I den här studien ska man förstå att den bara undersöker organiseringsgraden hos dem som arbetar minst 10 timmar i veckan, säger Lyly-Yrjänäinen.

Finlands ”officiella organiseringsgrad” undersöks med några års mellanrum i TEM:s organiseringsundersökning, där fackföreningarna och arbetslöshetskassorna meddelar medlemsantalen.

TEM:s organiseringsundersökning publicerades senast år 2019 med rubriken ”Palkansaajien järjestäytyminen vuonna 2017”. Enligt den var organiseringsgraden endast 59 procent. Samtidigt var organiseringsgraden enligt Arbetslivsbarometern 73 procent.

Avvikelsen var alltså hela 14 procentenheter. Skillnaden förklaras delvis av att organiseringsundersökningen granskar hur stor andel av löntagarna och arbetslösa som tillhör fackföreningar. Arbetslivsbarometern däremot undersöker sysselsatta befolkningen.

TEM publicerar en ny organiseringsundersökning ännu denna vår. Enligt Lyly-Yrjänäinen kommer studien att publiceras om ”en eller två månader”.

”Positiv signal”

AKT:s organisationschef Juha Häkkinen är nöjd av Arbetslivsbarometerns resultat, även om inte han heller vill dra långtgående slutsatser av den.

– Det är förstås en positiv signal i den här studien. Detta ger en bra utgångspunkt för medlemsanskaffningen, konstaterar Häkkinen.

Som en förklaring ser Häkkinen det att fackföreningar varit mycket i median förra året och i år på grund av förhandlingsomgångarna. På grund av den pågående inflationskrisen är lönehöjningarna troligen också viktigare än tidigare. Man har insett att lönehöjningar kräver kollektiv styrka.

– Kunskapen om fackets syfte och betydelse har förbättrats.

Fackföreningarna har varit mycket i publiciteten förra året och i år. Det förtydligar för människorna att fackföreningarna förhandlar kollektivavtal för löntagarna. Fackliga organisationerna har klart lyckats också på fältet och lokalnivån med att få fram vad ett fackförbund är, säger Häkkinen.

En global trend?

Det kanske till och med är en global trend. Till exempel i USA har fackföreningarnas rykte och stöd förbättrats avsevärt i och med coronakrisen.

Enligt en omfattande opinionsundersökning förhåller sig 71 procent av amerikanerna i USA en positiv inställning till fackföreningarna. Siffran är den högsta sedan år 1965.

I opinionsundersökningen förklaras förändringen med den ostabilitet som coronakrisen medfört i arbetslivet. Coronakrisen satt många i ekonomisk knipa, och då började man bättre förstå vikten av fackföreningarna som förbättrare av arbetsvillkor och löner. Före coronakrisen, det vill säga år 2019, ställde sig endast 64 procent av amerikanerna positivt till fackföreningarnas verksamhet.

Fast fackföreningar i USA har ett godkännande bland medborgarna, är organiseringsgraden i USA fortfarande mycket låg. Enligt de amerikanska statistikmyndigheterna var landets organiseringsgrad 12,4 procent år 2021.