Detta har varit ett otacksamt läge, medlen att övervaka lönerna har varit få, säger arbetarskyddsjurist Aki Eriksson från Regionförvaltningsverket i Egentliga Finland.

Eriksson har varit med i utskottet som utarbetar arbetarskyddsföreskrifter (TTN) där lagändringen utarbetades. Han påminner om att målet med Marins regeringsperiod var att få grov underbetalning under kontroll.

– Ärendet bereddes som trepartsärende. För arbetsgivarparten var detta en stor sak, där insåg man inte behovet till förändring.

Bättre möjligheter att ingripa

Största förändringen är att man i fortsättningen vid underbetalning kan förutom en anvisning, utfärda en uppmaning. I slutändan kan underbetalning angripas med vite som kräver att arbetsgivaren betalar rätt lön i framtiden.

Lagändringen ger ändå inte möjlighet att retroaktivt förordna obetalda löner till betalning. I framtiden kommer även lagens definitioner att prövas: underbetalningen ska vara tydlig och obestridlig, och underskridningen större än smärre.

– Det återstår att se hur den här obestridligheten definieras, det finns en del kollektivavtal där det kan vara svårt att hitta den rätta löneklassen. Tvisterna löses även i fortsättningen vid domstol.

Ett framsteg trots begränsningar

Ändringen av tillsynslagen är trots ett steg framåt. Hittills har underbetalning endast kunnat övervakas om det berört diskriminering, såsom användning av utländsk arbetskraft.

– Nu finns det motivering att börja bevaka lönesättningen mer systematiskt. Vi tror att det spelar roll i att förebygga tvister.

Även kriminaliseringen av underbetalning diskuterades. I beredningen kom man fram till att de nuvarande medlen att ingripa bedrägeri eller ocker är tillräckliga. Arbetarskyddsmyndigheterna har plikten att polisanmäla i fall som uppfyller kännetecken för bedrägeri. Att man till exempel utför arbete för vilket ett arvode utlovats och det inte utbetalas.

Allmänt bindande kollektivavtal betonas

Eriksson påminner om att då arbetsgivaren är organiserad, har arbetsgivarförbundet tillsynsansvar angående löner för medlemsföretagens del. Även fackföreningarna och förtroendemannasystemet har sin roll.

Allmänt bindande kollektivavtalen har även roll för regionförvaltningsverken.

– Det allmänt bindande fältet hör hit, betonar Eriksson.

Om det inte finns ett allmänt bindande kollektivavtal, är grunden för tillsynen endast ”vanlig eller skälig lön”, vilket är svårt att definiera.

– I Finland har man valt modellen att löner avtalas branschenligt och att myndigheten övervakar att dessa avtal följs allmänt bindande. Det finns ingen lag om minimilön i Finland.

Tillsynen kunde anordnas annorlunda. Taxibranschen är ett exempel på vad bristen av ett allmänt bindande kollektivavtal innebär:

– En ren provisionsbaserad modell, där det inte finns någon grundlön, kan leda till en svår situation för arbetstagaren. I praktiken överförs en del av affärsrisken till den anställda.

Regionförvaltningsmyndigheternas tillsyn har också en förebyggande verkan.

– Lagändringen var nödvändig. I situationer där det tidigare klart skett underbetalning har diskriminering behövt bedömas skilt. Ändringen gör processen mer effektiv.

Vad göra vid problem?

Problem som relaterar till arbetarskydd och lön bör i första hand lösas på arbetsplatsen.

– Saker ska tas upp med arbetsgivaren, det är definitivt den bästa och mest effektiva vägen. Sedan kommer förtroendemän och arbetarskyddsombuden. Om ärendet inte går att lösas genom att förhandla på arbetsplatsen, är det värt att kontakta arbetarskyddsmyndighetens rådgivning, det är en bra början. Där svarar alltid en arbetarskyddsinspektör som gör ”tillsynsarbete i fart o fläng” och man får upplysning direkt från inspektionen.

1.6 träder en lagändring i kraft, enligt vilken regionförvaltningsmyndigheterna (AVI) blir skyldiga att övervaka allmänt bindande kollektivavtalens löner.