Näringslivets Forskningsinstituts VD Aki Kangasharju konstaterade i Yles morgon tv och vidare i en intervju i lltalehti att ”man inte behöver klara sig med lönen”. Man kan inget än undra hur en person i betydande position i finska samhället täcks uttala sådant.

Enligt Kangasharju bör marknadskrafterna tillåtas reglera lönerna. De lägsta lönerna kunde sjunka ännu mera. Det säger han i en situation, där inflationen pressar hårt på och man måste tänka på hur låginkomsttagarna får sina elräkningar betalda.

För de som tjänar bra, går det även bättre i fortsättningen. Dividenderna raketerar. Med Etla:s linje går vi från en välfärdsstat till ett snålsamhälle.

Kangasharjus lösning är att staten har en roll att balansera de lägsta lönerna med inkomstöverföringar och beskattning. Den låga lönen skulle kompenseras ur statens visserligen ändlösa kassa. Logiken motsvarar den att när det behövs mer pengar kan man ta det från ”väggen”. Som pricken på i:et är de nedskärningar av socialskyddet som Samlingspartiet föreslår i sin alternativa budget.

Är sådana tal ämnade till att förvirra människors uppfattningar om läget i samhället. När man provocerar och skapar turbulens i debatten, förlamas folk. Man blir tyst och nöjd, fast det är dags att säga att lönen måste höjas och just nu.
Samhällets skyddsnät har skapats för de situationer, där arbetandet inte lyckas eller det inte finns, då lämnas människor inte utan hjälp. Det är inte menat till en hävstång för företagen för att öka vinsten och bonusarna.

Det är obegripligt att arbetet eller tiden som läggs på det, inte ens i princip behöver räcka till att man skulle klara sig. Företagen behöver förbättra sin personalpolitik, att man över huvudtaget vill jobba. På arbetsplatsen ska anställda och deras insats respekteras, utan det händer nästan ingenting.

Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har varje anställd rätt till en skälig lön som garanterar en anständig inkomst för den anställde och dennes familj. Vore det kanske på plats för Etla:s VD att framför spegeln göra självanalys, om man gått över en gräns?

Nu är det dags att ta det lugnt. Alla kan granska historian och tidigare arbetsstrider. Det är nästan komiskt att utgångsläget och arbetsgivarnas argument om bristen på pengar inte har förändrats på decennier. Pengar finns, frågan är hur de fördelas.

VI ÄR I FINLAND Här har både människor och arbete ett värde enligt tradition. Så ska det vara även i fortsättningen.

Något unikt viktigt har vi trots allt. Vi har fred. Under kommande julen, hur än du firar den, har fred och trygghet kommit till ett stort värde. Låt oss hålla fast vid det.