Europaparlamentsvalet var inte någon särskild succé vid valurnorna, men i slutrakan var det ett verkligt spänningsmoment. Om galluparna länge gjort valen till förutsägbara – eller till och med styrt folk till taktiskt röstande, så nu skedde det en överraskning mellan mätningarna och valresultatet. Det var uppfriskande. Genom att rösta, kunde man få och se en förändring. Resultatet klargjorde vad som verkligen tycks.

Li Andersson och Vänsterförbundet var absoluta vinnarna i valet. Anderssons ypperliga sakkunnighet och tydliga linje, i både arbetstagarnas rättigheter och mänskliga rättigheterna, vann både gehör och röster. Li Andersson har åsikt och hon säger ut den.

Den andra vinnaren Samlingspartiet fick tack från sina anhängare, vars mål har förverkligats till och med alltför väl i regeringens politik. Sannfinländarna fick uppleva anhängarnas bokstavligen tysta protest. I valet protesterades inte mot EU denna gång. Nu visades en stor besvikelse på den arbetsmarknadspolitiska linjen, som regeringen fört och sannfinländarna blev därför utan röster. Partiet har inte fört och inte stått för det den uttryckte före riksdagsvalet. Socialdemokratiska partiet behöll sina två mandat. Sossarna bör definitivt göra skarpare politik i framtiden.

AKT-tidningen har såsom facket, medvetet istället för politik, talat om arbetsmarknadsfrågor. I tidningen har hittills inte tagits ställning till partipolitik. Hela förra året har man granskat regeringsprogrammets påverkan i anställdas ställning.

Orpo-Purras regering har ändå ändrat hela systemet. Arbetsmarknadsfrågor har i årtionden avtalats mellan parterna som arbetsmarknadspolitik.

Regeringen har nu politiserat arbetsmarknadsfrågorna. Arbetarnas angelägenheter, däribland lönenivån, är plötsligt partipolitik. Det medför att fackföreningsrörelsen, även andra än AKT, hamnar ta ställning till politiska beslut.

Resultatet i EU-valet är också avgörande viktigt. Det blir tydligare hur direktiven egentligen påverkar i anställdas ställning. I löntagarnas vardag och i plånboken förtydligas vad som sker med direktiven angående plattformsarbete, lönetransparens, företagsansvar och minimilön. Särskilt viktig är vad som beslutas och röstas för Ukraina.

Näringslivet har med hjälp av Orpo-Purras regering orsakat omfattande ändringar i finska arbetslivets spelregler. Nu lobbar den för samma i EU och vill påverka att arbetstagarnas rättigheter ligger på ett minimum i hela Europa.

EU börjar äntligen bli bekant. Det är inte någon annans sak mera. Den har kommit ett steg närmare alla arbetstagarna i både gott och ont.

Översättning Kenneth Liukkonen