Tällä sivustolla käytetään evästeitä

Tämä sivusto hyödyntää toiminnan kannalta välttämättömiä evästeitä sekä sivuston kehittämisen mahdollistavia tilastointievästeitä. Joidenkin sisältöjen näyttäminen voi lisäksi edellyttää markkinointievästeiden hyväksymistä. Lue lisää käyttämistämme evästeistä.​​​​​​

Tällä sivustolla käytetään evästeitä

Tämä sivusto hyödyntää toiminnan kannalta välttämättömiä evästeitä sekä sivuston kehittämisen mahdollistavia tilastointievästeitä. Joidenkin sisältöjen näyttäminen voi lisäksi edellyttää markkinointievästeiden hyväksymistä. Lue lisää käyttämistämme evästeistä.​​​​​​

Evästeasetuksesi on tallennettu.
Siirry etusivulle
Aihe: Redaktionellt

Skarpa i magasinet

Julkaistu

Sini Silvàn

päätoimittaja

AKT:S AVTALSFÖRHANDLINGAR är nu i ett läge där varven ökar. I en sådan situation gör facket det som är väsentligast i dess uppgift. Man förhandlar om en lön som arbetstagarna klarar sig på.

Också arbetsvillkoren är viktiga. Med dem löser man många vardagliga problem. Till exempel, hur ofta en bussförare får ha paus, med andra ord - hur ofta han kan gå på toaletten. Är arbetslivet mänskligt? Detta torde också intressera arbetsgivaren. När befolkningen åldras nu snabbt, är det sannolikt att förarbristen inte kommer att minska.

Personerna och kommentarerna i förhandlingarna börjar bli bekanta. Avtalandet såsom tvistandet kräver skicklighet. Att motparten inte förhandlar alls kallas för moltigande. Att bara ena parten skulle bestämma kallas diktering.

Jämförelser av den finska arbetsmarknaden görs med både Tyskland och Sverige. AKT har såsom andra FFC-förbund, tagit den tyska industrins förhandlingsresultat som mål. Nummer åtta, det vill säga höjningsnivån i procent för två år, är riktlinjen för vad vi pratar om. Man glömmer lätt att detta dessutom innehöll en skattefri ersättning på 3 000 euro.

Arbetsgivarparten försöker måla fan på väggarna om att Finlands konkurrenskraft förloras. Men om Tysklands nivå inte överskrids, kommer konkurrenskraften inte att äventyras. Tyskland i synnerhet måste göra något för att förbättra konkurrenskraften. I fjol avslöjades hur starkt det baserats på billig rysk energi.

Finland har upplevt sin egen energikris. Förvånansvärt snabbt har det också börjat verka som ett tillfälligt marknadsoläge. Olkiluoto 3:s energi såsom de stora investeringarna i förnybar vind- och solenergi visar sig sätta fart på Finland i fortsättningen. Också för övrigt har nyheterna efter mitten av januari sett förvånansvärt bra ut. Fastän det inte finns anledning till frimodig glädje så länge Rysslands anfallskrig i Ukraina fortsätter.

Hur är det med vårt kära grannland Sverige då, där det sägs finnas förhandlingskompetens även över löner? Kanske. Men våra grannar har inte alla arbetsmarknadsredskap som vi har. Till exempel saknas permitteringssystemet helt. Om arbetet minskar är det bara sparken som väntar.

I Finland måste vi förhandla på våra egna villkor och styrkor. Utan rejäla förhöjningar minskar realinkomsterna med nuvarande inflationsnivå. Löneökningar behövs för att överhuvudtaget klara sig.

AKT:S STYRKA ÄR DESS MEDLEMMAR, som arbetar till exempel i hamnar och på vägar i alla väder. Om det arbetet stannar, kommer vi att märka hur verksamheten upphör även på annat håll i samhället. Detta arbete är orsaken till att exportindustrins varor exporteras och industrin får sina råvaror. Stridsåtgärder vidtas dock inte för skojs skull, utan av nödvändighet, om förhandlingarna inte ger resultat och båda parterna inte hörs.