Tällä sivustolla käytetään evästeitä

Tämä sivusto hyödyntää toiminnan kannalta välttämättömiä evästeitä sekä sivuston kehittämisen mahdollistavia tilastointievästeitä. Joidenkin sisältöjen näyttäminen voi lisäksi edellyttää markkinointievästeiden hyväksymistä. Lue lisää käyttämistämme evästeistä.​​​​​​

Tällä sivustolla käytetään evästeitä

Tämä sivusto hyödyntää toiminnan kannalta välttämättömiä evästeitä sekä sivuston kehittämisen mahdollistavia tilastointievästeitä. Joidenkin sisältöjen näyttäminen voi lisäksi edellyttää markkinointievästeiden hyväksymistä. Lue lisää käyttämistämme evästeistä.​​​​​​

Evästeasetuksesi on tallennettu.
Siirry etusivulle
Aihe: Redaktionellt

Rasismen tär i vår vardag

Julkaistu

Sini Silvàn

päätoimittaja

SAMHÄLLSKLIMATET har blivit hårdare. Samtidigt synliggörs vilka värden som är viktiga för oss.

I Finland har man alltid kunnat vara stolt över jämställdhet sedan första kvinnornas rösträtt i Europa. Vi är en av de nordiska demokratiska rättstaterna där tillit är en del av den gemensamma värdegrunden. Vi kan som utgångspunkt lita på såväl andra människor som politiska beslutsfattare.

Till starka nordiska värden hör också respekt för mångfald och jämställdhet. I Finland kan man utbilda sig hur långt som helst från en relativt jämställd utgångspunkt. Socialskyddet tar hand om alla. Denna välfärd har inte byggts av en slump, fackföreningsrörelsen har varit kraften bakom det.

DESSA VÄRDEN BÖR INTE slopas och återgå till det förflutna – även om den mest högerliggande regeringen sedan 1930-talet verkar försöka det.

Såväl jämställdhet såsom rösträtten är lätt att förknippas med yttrandefriheten. Det betyder inte frihet att säga vad som helst, och varken målsätta eller bete sig rasistiskt.

INOM FACKFÖRENINGSRÖRELSEN arbetar man för att arbetstagaren och arbete ska ha ett värde. För att synliggöra det måste det finnas möjlighet att uttrycka sig tillsammans som en grupp. Vi behöver en möjlighet att förhandla om arbetstagarnas rättigheter, såsom sakliga arbetsvillkor och löner man kommer till rätta med.

Minst bör rasism tolereras på arbetsplatsen.

För världen är ju inte jämlik. En enskild anställd mot ett företag eller en hel koncern är inte på samma nivå som förhandlingsparter. Därför är fackföreningens uppgift att hämta samman medlemmarna. Förtroendemannasystemet skapades för att man ska kunna tryggt tala för de anställdas sak, utan rädsla för att bli av med jobbet. Fackets kollektiva styrka betyder att man kan förhandla. Och när flera fackförbund samlar krafterna får man en bytande samhällelig position att påverka.

Regeringen försöker nu motarbeta denna balans. Först och främst undergräver den sin egen auktoritet när ministrarnas uppfattningar om mänskliga rättigheter och rasism är oklara. De värden som är viktiga för oss glider ur händerna på denna regering. I regeringens ögon beror en invandrares mänskliga värde på hans löne- eller utbildningsnivå. Vad om invandraren är handikappad och inte förtjänar en tillräcklig månadslön? Regeringen beter sig som om den vore en arbetsgivare, som inte arbetsintervjuar de med fel efternamn. Regeringsprogrammet innehåller strukturell rasism, för att inte tala om dess övriga försämringar av arbetslivet.
Mänskliga rättigheter är odelbara. Vi måste bli av med rasismen.

ÄVEN FACKETS ALLA MEDLEMMAR är lika värda oavsett bakgrund. Det som är viktigt på arbetsplatsen är arbetet som kan utföras av olika slags människor, oavsett vilka kön eller vilken bakgrund de har. Minst bör rasism tolereras på arbetsplatsen.

Om regeringen åstadkommit något har den klargjort många värderingar som är viktiga för fackföreningarna. Jämlikhet, rättvisa och jämställdhet är grundläggande värden. Och facklig verksamhet är viktigare än någonsin.