Energin var en kort stund sedan en sak man behövde fundera på från miljöperspektiv. Borde man avskaffa oljevärmningen? Skulle en elbil vara en miljögärning? Sedan blev det tydligt att det i oljetunnorna och gasrören fanns maktpolitik som tillsatsämne. Tyskland hade byggt sin ekonomi på den billiga ryska gasen. Fortum hade tagit stora risker med Uniper. Och riskerna började förverkligas. Nu syns det som kallsvett på elvärmarens panna.

Problemen på elmarknaden fick den finska regeringen att reagera med 10 miljarders krispaket, en nödfinansiering för energibolagen. Man ville stoppa eskalering i hela ekonomin.

När situationen verkligen är dålig har man förmåga att reagera.

Bussförarnas nöd däremot består från arbetstur till den följande. Man har inte tagit det på allvar.

Vilken som helst tjänsteman skull svimma om man skulle kräva en 11,5 timmars arbetsbundenhet. Trots det kör bussförarna långa dagar och försöker hålla sig enligt tidtabellerna. Ändå finns det många gånger inget vilorum eller toalett till förfogande. Detta är också en fråga om jämställdhet. Det är ett problem för kvinnliga förare som inte bara kan dra byxorna ner och buskstrila. Hon kan ha mens. För åldrande manliga förare som har ökat behov att gå på toaletten, är problemet ännu allvarligare. Många har måsta avsluta jobba på grund av detta. Oacceptabelt.

Det är förarbrist. Skulle branschen locka ifall helt grundsakerna skulle vilja sättas i ordning? Denna krislösning har efterlängtats väldigt länge.

Nu har branschens organisationer och företag funnit varandra. De kräver gemensamt att städerna ska lösa frågan med vilorum och toaletter. Det är städerna som har makten att planlägga och bygga. Detta skulle betyda att fast operatören byts efter en anbudstävling, skulle ändhållplatsens toalett hållas kvar. Lösningar finns allt från bajamajor. Ändå känns belyst, uppvärmd och ren vattentoalett med möjlighet att tvätta händerna som det minsta som arbetstagaren förtjänar. Vatten finns trots allt rikligt i Finland.

FINSKA STÄDERNA och företagen berättar stolt om miljöåtgärder. Kollektivtrafiken har nu sitt guldläge. Man ser det som ett förmånligt färdmedel. Inget rör sig utan en förare. Momentet måste tas nu, organisera toaletterna och göra förarnas arbetsmiljö mänskligt.