Riksdagsvalet 2023 avslutar Sanna Marins regeringsperiod. Coronan och Rysslands anfallskrig mot Ukraina betydde att det inte har varit vilken period som helst.

En av de senaste årens minnesbilder är regeringsfemman på presskonferens. Budskapet var ett starkt ”vi klarar även detta”. Då pratade man inte på varandra. När coronan började lätta, anföll Ryssland Ukraina. Med president Sauli Niinistös ord – maskerna kläddes av. Man insåg med vilken sorts granne vi bor med. Det ledde Finland till NATO-medlemskap med förvånansvärd enighet. De stora frågorna handlades med huvudet ovan ytan. Det var senast vid sametingslagen som man började härva. Det var minst gynnsamt för Annika Saarikkos Centerparti, vilket syntes i valresultatet.

Petteri Orpos Samplingsparti kom från oppositionen och tog vinsten. Riikka Purras andra plats får en att undra om Sannfinländarnas klimat-, migrations- och EU-politik kommer in i regeringsprogrammet?

Man kan vara ganska säker på att den blivande statsministern inte kommer att bli Marins efterträdare som en internationell politisk superstjärna. Marin lät Finland lysa och fungerade som förebild för många. Även det finska valet intresserade internationellt mer än någonsin.

DE SENASTE FYRA ÅREN var inte lätta. Det vi allra mest skulle behöva hitta lösningar på, är ungas psykiska ohälsa. En utbildningspolitisk reform är nödvändigtvis inte dyr? Enhetliga skolklasser borde återinföras. Ett barn behöver klasskamrater och en grupp som inte ändrar varje timme. Yrkesstuderandena behöver klasslärare. Distans skapar inte vänskap.

Petteri Orpo bestämmer dock på vilken grund och linje regeringen bildas.

Fast Orpo genast efter valresultatet sade att ”ingen behöver vara rädd”, var rädslan den första reaktionen. Redan före valet sade Samlingspartiet att de ville bryta till exempel kollektivavtalens allmänbindning. Mycket hänger på allmänbindande verkan. Den garanterar att löner, tillägg och semestern är lika på både organiserade och oorganiserade arbetsplatserna. Det innebär att konkurrensen mellan företagen är rättvis och att priserna inte dumpas genom arbetsvillkoren. Utan allmänbindande verkan skulle många löntagare i Finland vara beroende av en ”skälig ersättning för arbete”. Den definitionen är som en linje dragen i vatten. Allmänbundenheten är också grunden för hur regionförvaltningsmyndigheterna bevakar löner och arbetsvillkor.

NU FÅR VI HOPPAS att Orpo är en man värt sitt löfte. Att ingen behöver vara rädd, inte ens fackföreningsrörelsen. Vi ska rejält gratulera över valsegern. I politiken behövs samarbete och prat, men en taltur i taget.